När jag kom till VLT i Västerås 1986 så var det såklart otroligt stort för mig.
Där fanns fotografer som
Per G Norén, Göran Widerberg, Lars Höglund, Tony Persson och
Kenneth Hudd och dom hjälpte mig med att forma och lära mig fotografi och det hantverk som det verkligen var på den tiden.
Det är 27 år sedan nu och ärligt talat blir jag förvånad själv.
Något jag tidigt fick lära mig var att "vill du jobba i Stockholm ska du fylla din portfolie med sportbilder".
Sagt och gjort så övade jag på sportfotografi så fort jag fick chansen.
Min mamma körde mig till SM i cykel i Ramnäs och jag for ut för att ta bilder direkt vi kom fram.
Min mamma satte sig på sin stol och fikade i solen men fick snabbt veta att det var mitt på upploppet och kördes bort med buller och bång.
Men det är en annan historia.
Fotboll, ishockey, baseball, handboll och allt vad det var bevakade jag.
Med manuella objektiv och med Tri-x (en gammal svartvit film från Kodak) övade och övade jag.
Sedan dess har jag ofta förknippats med sportfotografi även om jag inte alls själv ser mig som det eller för den delen sysslar med det på samma sätt som fotografer som enbart gör sport gör.
Men det har på ett fint sätt alltid hängt med mig.
Jag har ofta funderat på vad det egentligen är för något.
Sportfotografi är så mycket mer än bara det där avgörande målet, händelsen eller vad det kan vara.
Det finns så många genrer inom sportfotografiet.
För länge sedan föreläste jag på Nordens fotoskola, lite med inriktning på sportfotografi.
I klassrummet satt bland annat
Pieter ten Hoopen, Åsa Sjöström, Emma Larsson, Emil Malmborg,
Daniel Nilsson, Linus Meyer och
Anna Simonsson som jag minns.
Dom hade varit i USA och gjort sitt avslutningsprojekt och jag frågade om någon hade gjort något om sport men det hade ingen, berättade dom.
Senare när jag fick chansen att se lite av deras arbeten så fanns det ju massor med reportage med sportinriktning.
Där var Rodeoreportage och cheerleading och mycket annat inom sportens värld.
Visst kanske inte de där renodlade "sport action" bilderna men berättelserna från sportens värld fanns där.
Det är just just det som gör sportfotografiet så spännande för mig.
Mixen och blandningen.
Sportfotografiet har tagit mig runt jorden och det är jag riktigt glad för.
Att en helg i augusti få grotta ner mig i ämnet ännu mer känns väldigt spännande.
Jag är övertygad om att både jag och
Jonas har mycket att ge och får vi till en bra grupp ska vi alla åka därifrån med mycket inspiration och pepp också.
Att vi förlagt det det i Västerås, min barndomsstad är en liten bonus.
Bilderna i det här inlägget är från en indisk brottning som kallas "Kusti" som jag gjorde när jag var i Indien.
Ett reportage från sportens värld helt enkelt.
/Lars Dareberg
